Att vara högkänslig är som ett julbord
Jag slås av likheterna mellan julbord och högkänslighet. Vilken rikedom det är att vara högkänslig. Ett julbord är som en översvämning. Det svämmar över av dofter och smaker för att inte tala om alla synintryck.
Jag ska villigt erkänna att jag större delen av mitt liv sett högkänslighet som något helt annat än rikedom. Tidigare såg jag det som en belastning. Att jag dragit en nitlott i livets lotteri.
Det som hänt sedan dess är att jag har börjat betrakta mina förmågor på ett annat sätt. Det är inte omvärlden som har förändrats, det är jag. Nu när jag söker efter fördelar med att vara högkänslig finner jag dem och gläds åt dem.
En liten fundering som dyker upp är hur det är för de som inte är högkänsliga. Om julbordet är som att vara högkänslig är då skolbespisningens fiskpinnar, torra mos med två korslagda ärtor det som motsvarar att inte vara högkänslig. Ja då har jag definitivt dragit högvinsten i livets lotteri.
Vad har du för tankar om att vara högkänslig? Kommentera gärna här nedan.
Ha de bäst
Leif Grytenius
Fler artiklar om högkänslighet
5 minuter som hjälper dig förstå att jag tror på dig
Nu tänker du säkert. ”Hur kan han tro på mig?” Jag fattar. Häng med så får du reda på hur det kommer sig att jag tror på dig.
Högkänsliga njuter mer av livet
Att högkänsliga njuter mer av livet blev så tydligt första gången nyårsafton 2021. Du skulle ha sett minerna när jag avlade mina nyårslöften.
Inlärd hjälplöshet hämmar oss högkänsliga
Inlärd hjälplöshet är något som kan ställa till livet för oss högkänsliga. Här får du se hur jag upptäcker att det bara var ett hjärnspöke.
Ville bara förtydliga att jag inte menade att det är något fel på mig (när jag använde ordet ”felar”), utan det var så jag kände det innan jag hörde talas om begreppet ”HSP – Högkänslig”.
För mig har det istället handlat om att jag hela mitt liv känt mig annorlunda, mina iakttagelser (och även mitt intresse för) andra människor och deras beteenden har tydligt visat på att det är något med mig som ”felar” då jag inte är som andra. För ca två år sedan fann jag detta med högkänslighet och genast föll flera pusselbitar på plats. En sann AHA-upplevelse! Och även om det stundtals känns överväldigande och tufft, så försöker jag se min högkänslighet som en gåva. För de fina stunderna jag upplever när jag är avslappnad och närvarande är helt magiska!
Underbara liknelser, tack för dem! Uppskattar också att dina inlägg inte är så långa – ibland kan långa inlägg få mig att välja bort att läsa (böcker är det annat med), du har säkert tänkt på detta när du skriver, anpassat till oss högkänsliga tänker jag 🙂 Jag tänker att det handlar mycket om att välja vad man fyller sig med, vilka intryck och hur mycket, det blir ju lätt för mycket som vi vet 🙂 Ha det gott, mvh Ulrika
Jag har inte nått samma insikt som du än tyvärr. Jobbar på det. Kämpar med att hantera, agera, förklara reaktioner och signaler från alla håll. Trodde i 30 år att alla var som jag. Såg och kände som jag men agerade annorlunda. Mitt behov av att vara själv och sortera är en ständig källa till dåligt samvete…
Hej Katarina!
Grattis! Du ligger 20 år före mig. Jag hann fylla 50 innan jag insåg att alla andra inte var som jag.
Den där kompisen Dåligt Samvete. Han känner jag också, mer än vad jag önskar ibland. Håller på och säger upp bekantskapen med honom och det går sådär. Han kan vara ganska så efterhängsen emellanåt.
Vart tack för dina rader och ta väl hand om dig.
Leif