En tanke slår ner som ett åsknedslag:
Det var dumt gjort!
Det ger en mycket obehaglig känsla i kroppen. En känsla av att skam, sorg, misslyckande…
Fast vänta nu lite…
Var det så dumt gjort egentligen?
Det som faktiskt hände var att jag igår tog en liten öl. Kort därefter får jag kontakt med en rädsla. En rädsla för att pengarna inte kommer att räcka. En rädsla för att vara utelämnad. Att jag inte kommer att klara mig.
Rädslan visar sig i form av ilska. Jag blir arg.
Det var det som faktiskt hände igår och som gav upphov till tanken idag:
Det var dumt gjort!
Undra just hur många gånger jag har straffat mig själv med den tanken…
Jag kan välja att tänka på ett annat sätt. Eftersom ”det var dumt gjort” dyker upp har jag lärt mig något och fått en insikt. Hade jag inte fått någon insikt skulle inte tanken ”det var dumt gjort” kommit.
Att hålla fast vid tanken det var dumt gjort har nog varit ett sätt för mig att förminska och hålla tillbaka mig själv.
Hur håller du tillbaka dig?
Ha de bäst
Leif
