Högkänsliga är bra på kvalitetsarbete – PGSA – Demingcykeln
Det finns ett område som är jag tror passar oss högkänsliga extra bra och det är kvalitetsarbete.
Vi är noggranna, lägger märke till detaljer, bearbetar intrycken djupt och analyserar. Det är fasen Studera i PGSA-modellen. Ett hjul som har många namn. Demingcykeln efter dess upphovsman, fast han pratade engelska så han sa PDCA, Plan, Do, Check, Act. Ja ni fattar.
Tillbaka till varför högkänsliga är så bra på kvalitetsarbete. I många organisationer idag ska det gå så fort. Det är en illusion att det går fortare bara för att vi gör saker snabbare. Det är här kvalitetsarbetet kommer in. Kvalitetsarbete går ut på att göra lite bättre hela tiden. Minska resursförbrukning, sänka kostnader, minska utsläpp, göra kunderna nöjdare och så vidare.
Planera och Göra klara de flesta företag och organisationer av. Eller i vart fall en del, en del har så bråttom att de bara Gör. Det kanske kommer nya chefer hela tiden och de vill sätta sin prägel på verksamheten och gör en organisationsförändring.
Det är vi högkänsliga som först lägger märke till när skeppet börjar sjunka. Jag har tidigare trott att alla andra också märker det jag märker. Att de av någon egendomlig anledning skiter i det. Det är inte sant. De märker de inte ens.
Vi högkänsliga måste lära oss att ta plats. Att dela med oss av våra iakttagelser. Att berätta Att kejsaren är naken. Vi går med full maskin rakt mot klipporna. Vi sågar av den gren vi sitter på. Ja, berätta hur fan du vill för att få omgivningen att förstå.
Det är vår hälsa det handlar om.
Det är vår miljö det handlar om.
Det är vårt välbefinnande det handlar om.
Det är vår planet det handlar om.
Det är vår överlevnad det handlar om.
Så kom ihåg, vi högkänsliga är de första som lägger märke till farorna. Det är vi som kan berätta. Vi kan välja att vänta. Vänta på att någon annan ska göra det åt oss. Fast då får vi baske mig skylla oss själva.
Vad har du för tankar om vad vi högkänsliga är bra på? Kommentera gärna här nedan!
Ha de bäst
Leif Grytenius
Jag jobbade på ABB för många år sedan. Jobbade som kretskortsmontör, ett arbete som innebar noggrannhet b la. Jag var mycket noggrann. Fick aldrig tillbaka mina jobb för att göras om. Det fick däremot de som var snabba med att bli färdiga.
En av svaren jag fick av chefen när jag skulle sluta ( jag hade en visstids anställning) var att en av anledningarna till att jag inte fick vara kvar, var att jag var för långsam. Jag var helt enkelt ”för” noggrann…, jag har länge bannat mig själv för den egenskapen. För om jag hade slarvat, då hade jag haft ett jobb en i dag…
Hej Åsa!
Jag känner igen din beskrivning. Min erfarenhet är att snabbhet värderas mycket högt på en del, kanske snarare många, arbetsplatser. Medans det på andra är det andra förmågor som värderas mycket högt.
Vi högkänsliga är runda och passar ej i fyrkantiga hål. Vi för leda reda på de platser där våra förmågor efterfrågas eller så får vi helt enkelt skapa dem själva 🙂
En liten fundering… hur tror du att du hade mått idag om du varit kvar på ABB?
Ha de bäst
Leif
Tänker att .. Vi har hela bilden med tårtbitarna i vårt medvetande på en gång. Vi har redan hela bilden klar, men eftersom ” andra” jobbar med en bit i taget är det knepigt att få gehör för något som för andra inte ens är närheten av att funderas på 😉
/ Birgitta
Hej Birgitta!
Så sant det du skriver. Vi har utmaningar att jobba med. Känns som läge att citera Ingvar Kamprad:
Det mesta är ännu ogjort, underbara framtid.
Ha de bäst
Leif