Högkänsliga barn överväger om det är säkert innan de klättrar högt
En del barn är försiktigare än andra. Barn som tvekar inför att klättra högt kan vara högkänsliga. De förvissar sig om att det är säkert innan de klättrar högt. Både sin egen och andras säkerhet månar de om.
Högkänsliga barn kollar väldigt noga innan de klättrar högt. De är förresten väldigt försiktiga vid de flesta nya situationer. Det har med artens överlevnad att göra. Några rusar på och funderar inte så mycket över vilka konsekvenser deras agerande kan tänkas få fast inte de högkänsliga. De söker noga av efter kända faror. Först när de har förvissat sig om att det inte föreligger några faror agerar de.
Att några, närmare bestämt en femtedel, är mer vaksamma än andra ökar förutsättningarna för överlevnad. Om alla var våghalsiga är chansen större att vi skulle dö ut. Om alla var försiktiga skulle vi utvecklas mindre. Balansen mellan de mer våghalsiga och de mer försiktiga är något som naturen värnar om. Det finns högkänsliga i över hundra djurarter. Man har hittat det hos hästar, hundar, katter och bananflugor. Hur sjutton man nu kan lyckas med det.
Du som förälder till ett högkänsligt barn är att gratulera fast jag vet nog att det finns en hel del utmaningar som ingår i paketet. Utmaningen kan vara att förklara för en pushande omgivning att ditt barn är normalt. Många verkar tro att det är fel på barn som är lite mer försiktiga. Nåt du kan glädja dig åt är att ditt barn troligen inte kommer att rusa ut på tunn is och plumsa i. Barnet kommer förmodligen att noga undersöka isen innan det ger sig ut. Undersöka genom att titta på isen, lyssna efter obekanta ljud och knakningar, känna efter vid varje steg hur det känns.
Har du fler tips på fördelar med att vara högkänslig?
Ha de bäst
Leif Grytenius
Ps. Det här är artikel #21 av 23 i en serie om kännetecken för högkänsliga barn. Artikel #20 handlar om att högkänsliga barn lägger märke till småsaker.
Ps 2. Min dotter är högkänslig och hon klättrade som en apunge när hon var liten så alla högkänsliga är inte lika.
Fler artiklar om högkänslighet
5 minuter som hjälper dig förstå att jag tror på dig
Nu tänker du säkert. ”Hur kan han tro på mig?” Jag fattar. Häng med så får du reda på hur det kommer sig att jag tror på dig.
Högkänsliga njuter mer av livet
Att högkänsliga njuter mer av livet blev så tydligt första gången nyårsafton 2021. Du skulle ha sett minerna när jag avlade mina nyårslöften.
Inlärd hjälplöshet hämmar oss högkänsliga
Inlärd hjälplöshet är något som kan ställa till livet för oss högkänsliga. Här får du se hur jag upptäcker att det bara var ett hjärnspöke.
Jag vet ju inte hur många som läser texterna i den här bloggen, men det vore kul om fler ville berätta sina åsikter och tycka till om det aktuella ämnet!
Hej Nina!
Vilken härlig tanke 🙂
Ha de bäst
Leif
Lite ahakänsla här…
Kanske var jag inte bara”feg” när jag inte vågade klättra så högt i trädet som granngrabbarna, kanske berodde det inte bara på att jag var tjej!
Jag ville ju också sitta högre upp och tjoa med dem!
Inte heller gillade jag när det gick alltför snabbt på cykel, medan de andra bara kastade sig nedför backen med sina. Man kunde ju ramla i det sliriga gruset och skrapa upp sig!
Ramlat,och gjort mig riktigt illa hade jag gjort för jag livrädd för häxan, som bodde i stora klyvstenen på berget. Jag sprang och sprang och slog upp knäet. Min starka fantasi hade spätts på av de stora grabbarna som berättat om henne. Att hon kunde ta mig…. Känslig som jag var så tog jag in det rejält!
Som enda tjej på platsen där vi bodde så blev det sen svårt med att få kamrater bland flickorna på skolgården.Jag kunde inte ”tjejkoden” hur man ska leka och prata som flickor gör…..Så det blev lite mobbning för mig då. Kände mig udda. Tänk om jag vetat om det här med hsp då!
Hej Nina!
Jag tror det är många fler än jag som känner igen sig i din text: ”Inte heller gillade jag när det gick alltför snabbt på cykel, medan de andra bara kastade sig nedför backen med sina. Man kunde ju ramla i det sliriga gruset och skrapa upp sig!”
Varmt tack för att du delar med dig 🙂
Ha de bäst
Leif