Högkänsliga öron lyssnar utåt
Som högkänsliga är vi mästare på att lyssna utåt. Att fånga upp varje liten detalj som hörs, syns och känns ja till och med lukt och smak. Fast det får konsekvenser. Konsekvenser för våra kroppar.
Våra kroppar ropar frenetiskt för att vi ska bli duktigare på att lyssna inåt. Lyssna efter våra egna behov.
Kroppen sätt att ropa på uppmärksamhet visar sig genom att vi:
- Känner oss stressade
- Dräneras av energitjuvar
- Går in i väggen på grund av utmattningssyndrom
- Lider av elöverkänslighet
- Blir ofta sjuka och trötta
Ja listan på kroppen sätt att ropa på uppmärksamhet kan göras hur lång som helst fast jag tror ni har fattat poängen.
Själv fick jag en rejäl släng av sleven förra vintern och våren med sjukhusvistelse. Sedan dess har jag bokstavligt talat fått lära mig att gå. Lite kul symbolik att jag tog mig fram med stappliga steg. Nu går jag bra igen, fysiskt.
Fast gången i livet är fortfarande något stapplig.
Det är dags att börja lyssna inåt. Lyssna efter våra egna behov, önskningar och drömmar.
Vad är det du håller tillbaka? Vad har du för drömmar? Vad är ditt syfte här på jorden? Kommentera gärna!
Ha de bäst
Leif Grytenius
håller delvis med Birgitta, livet är ju nu… Och därför är det bäst att leva nu, vara nöjd och njuta av det man har. Drömmar, morötter eller annat som förgyller är väl bra att ha? Tror vi behöver dem för att utvecklas, för att våga prova nya saker.
Att lära sig lyssna inåt, att bejaka sig själv och sitt eget liv, sin egen vilja tror jag handlar mkt om vad vi har för drömmar o visioner. Hur höga förväntningar vi har på oss själva.
Jag anser att jag är rätt bra på att lyssna både utåt och inåt, men ändå kan jag falla… Jag tillåter mig att falla, att ligga där som en tvärflöjt skurtrasa, hänger upp mig och självtorkar av solvärme… Bara är, bara känner, bara lyssnar.
Har inge höga förväntningar på något alls utan låter det komma å gå.
Det är livet tror jag… Ibland kurvigt p backigt som värsta klättringen, ibland en rak skön nerförsbacke i full fart, ibland rena stupet att ta sig uppför.
Men vad vore livet utan nyanser?..
Oj! Det blev en lång utsvävning…… Hoppas nån fattar nått 😉
Hej Cia!
Vilken härlig utsvävning 🙂
Ja du… vad vore livet utan nyanser… du har onekligen en poäng där… en bild utan kontraster fångar inte min uppmärksamhet… drar jag i reglagen tillräckligt mycket så att kontrasten försvinner… ja då försvinner hela bilden… kanske det är det som är livet… dessa kontraster…
Ha de bäst
Leif
”Ha det bäst” -underbara ord ! Hur har man det ? Vad och när är det så ?
Drömmar, är det där borta ,någonstans i framtiden…där det bästa finns ?
Tjaa..drivkraften strävan framåt är nog som moroten framför kaninen. Vi kommer inte dit,hur mycket vi än springer och jagar nått som finns framför oss..Ekorrhjulet som vårt liv benämns som före den omtalade väggen,ekorrhjulet har ingen motor. Det snurrar för att man springer..
Min dröm, känns lite märkligt att skriva,snudd på sorgligt att jag har ingen dröm..
Idag är jag i mitt liv där jag slutat sträva efter något därframme..är tillfreds med livet och kanske är det så att när man når dit, försvinner drömmar..;)
/Birgitta
Hej Birgitta!
Låter härligt det du beskriver. Att vara tillfreds med livet. Jag tror att det i sig är en dröm för många 🙂
Ha de bäst
Leif