Som högkänslig är det lätt att bli överstimulerad. Fast tvärslut kanske är ett mer passande uttryck. Oavsett vad vi kallar det för är det något som sker för högkänsliga.

Högkänsliga lägger märkte till mer detaljer än de flesta andra, vi bearbetar dem djupare och tar dessutom in vad andra i vår omgivning känner.

Att lägga märke till detaljer som andra inte ser kan vara en enorm tillgång i många yrken och sammanhang. Vilka yrken och sammanhang tänker du på där det kan vara en tillgång att lägga märke till detaljer?

Att bearbeta och noga analysera information kan också vara mycket värdefullt. I vilka sammanhang ser du det som en mycket värdefull förmåga att kunna bearbeta och analysera information?

Att kunna läsa av vad andra känner och anpassa sitt beteende därefter kan också vara en fantastisk förmåga. Vid vilka tillfällen ser du det som en fantastisk förmåga att kunna läsa av vad andra känner och anpassa beteendet därefter?

Dessa tre unika förmågor finner du förpackat i en och samma person men inte vilken person som helst utan en högkänslig person. Inte undra på att vi blir överstimulerade.

Alla dessa intryck gör att vi blir uttröttade, och det är ju egentligen ganska så naturligt om än en smula opraktisk.

För min egen del är naturen bästa botemedlet mot överstimulering. Att sitta och titta på hur molnen speglar sig i vattenytan, att lyssna på fåglarnas sång, att känna gräset mot mina bara fötter. När jag är i en miljö där det inte finns någon natur kan det till och med vara fridfullt att sitta och titta på målarfärg som torkar. Något som får en normalkänslig att klättra på väggarna ger mig frid i sinnet. Bara ett erkänna, jag har enkla nöjen.

Vad har du för tankar om högkänsligas unika förmågor och överstimulering?

Ha de bäst
Leif Grytenius

Fler artiklar om högkänslighet