Anci Dackemo

Anci Dackemo

Att vara högkänslig kan ha sina poänger. Vi behöver inte åka berg- och dalbana eller hoppa bungyjump för att njuta av livet. Vi kan finna njutning i det lilla och vardagliga såsom skogens doft, vindens lek men de prasslande löven eller att känna den mjuka pälsen hos ett älskat djur. Anci Dackemo delar med sig av sina erfarenheter av att vara högkänslig.

Du säger att du är högkänslig. Hur märker du det?

Jag kan stänga mina ögon och låta bli att se. I vissa situationer kan jag även stänga mina öron och låta bli att höra. Men jag kan aldrig stänga mitt hjärta och låta bli att känna. Du kan alltid nå mig där.

När jag var liten önskade min omgivning mej ”mera skinn på näsan”. Är det på näsan dörren till hjärtat sitter, eller? Min dörr är öppen jämt.

Vad har du för nytta av din högkänslighet i privatlivet?

Att kunna njuta av det lilla och det vardagliga är härligt. Doften i skogen. Lövens prassel i vinden. Den hälsosamma maten när den är som närmast Moder Jord. Då menar jag till exempel skillnaden mellan mulliga morötter från odlaren istället för färdiga i påse från frysdisken. Att jag kan känns så stor skillnad i mitt sinne där. Att äggen jag köper och äter kommer från ”glada hönor” är skillnad för mig.

En doft liksom en sång kan beröra mig till tårar både i lycka och sorg. Och jag vet att detta inte är en självklarhet.

Vad har du för nytta av din högkänslighet i jobbet?

Att jobba inom vården gör nog många högkänsliga, tack för det!! Det skulle jag välja själv – om jag behövde vård och kunde välja. Att kunna läsa av vårdtagare som är nonverbala eller har kommunikationsstörningar är underlättande på alla sätt och vis. Att läsa av och förstå handikappade på ett empatiskt sätt är en stor nytta. Att kunna balansera stämningen bland arbetskamrater, i spända lägen, är en stor fördel!

I mitt andra yrke, som textil hantverkare är skapandet min terapi och balanserar mitt mående. Skapandet är magiskt och helande. Jag vill producera av hjärtans lust och tackar sällan ja till beställningsjobb! Jag skapar som andan faller på. Och – det har varit räddningen för mig mer än en gång! Också här väljer jag att skapa av naturmaterial. Känslan av ullen, fåren på ängarna -kan jag inte uppnå med fabrikens syntetfiber. Moder Jord igen.

Vid vilken situation har du varit mest tacksam för att du varit högkänslig?

Mest tacksam är jag över att polletten ramlade ner: Detta är HSP och inte bara konstiga jag!! Svarta fåret fick en flock – svarta får! Tjooohoo!!

Vad skulle du vilja ge för råd till andra högkänsliga som ännu inte kommit ur högkänslighetsgarderoben?

Utmaningen är, som en av böckerna heter: Älska Dig själv. Det börjar där.
Anci Dacemo

Tack Anci

Varmt tack Anci för att du delar med dig av dina erfarenheter. Vad härligt att polletten har ramlat ner så att vi får ta del av din varma berättelse!

Ha de bäst
Leif Grytenius