Högkänsliga söker meningsfullhet
Högkänsliga har en naturlig drift att söka efter högre mening. Att bara göra saker för att någon annan säger det eller att få prylar och status i samhället räcker inte för att ge energi och drivkraft.
För att må bra tittar en del av oss högkänsliga utåt och uppåt. Många njuter i fulla drag av att ligga och titta på stjärnorna. En del av oss tänker på Gud fast det verkar som att de flesta av oss är mera fria i våra tankar och pratar hellre om andlighet än än Gud. För många förknippas Gud med kyrkor, religon och det förtryck som religionens utövare har praktiserat genom årtusendena. Högkänsliga söker högre mening, en mening som ligger bortom det som präster, patroner och prominenta chefer förmedlar. Vi söker helt enklet en högre mening.
Jag tror att vi även behöver titta inåt för att må bra. Vi behöver bli bättre på att ta hand om oss själva. Att ta ansvar för våra egna behov så att vi verkligen kan bidra till en bättre värld. Lägger vi allt vårt fokus på att andra ska må bra och samtidigt försummar oss själva blir vi bara sura martyrer och då gör vi knappast världen bättre.
Compassion är ett ord jag har börjat gilla allt mer. För att uppnå compassaion behövs tre komponenter:
- Fukus på det som gör mig gott
- Fokus på det som gör dig och alla andra gott
- Ta eget ansvar för min tid och resurser så att jag inte förbrukar mig själv
Compassion skapas utifrån dessa komponenter. När vi lever i compassion kan vi verkligen börja bidra till en värld som är bättre för alla.
Jag vet av egen erfarehet att detta är lättare sagt än gjort. Jag över på att fatta beslut i compassion, beslut som är innerligt fattade där jag tar ansvar för min egen tid och mina resurser.
Nu i december har jag gett mig själv en lite tuffare övning. Jag har valt bort att coacha arbetslösa och istället lägga allt fokus på att skriva klart boken för föräldrar till högkänsliga barn. För mig är detta en tuff övning som rör upp en massa rädslor. Hur ska det gå med inkomster nu när jag inte coachar arbetslösa? Vad ska folk tycka om boken? Tänk om boken blir totalsågad? Tänk om det blir fiasko. Tänk om… Tänk om… Ja som du märker är jag knappast befriad från rädslor. Fast det handlar ibland om att går bortom rädslorna för att finna sin mening. Astrid Lindgren lär ha sagt:
”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
Vad har du för tankar om högre mening och rädslor? Kommentera gärna här nedan.
Ha de bäst
Leif Grytenius
Fler artiklar om högkänslighet
5 minuter som hjälper dig förstå att jag tror på dig
Nu tänker du säkert. ”Hur kan han tro på mig?” Jag fattar. Häng med så får du reda på hur det kommer sig att jag tror på dig.
Högkänsliga njuter mer av livet
Att högkänsliga njuter mer av livet blev så tydligt första gången nyårsafton 2021. Du skulle ha sett minerna när jag avlade mina nyårslöften.
Inlärd hjälplöshet hämmar oss högkänsliga
Inlärd hjälplöshet är något som kan ställa till livet för oss högkänsliga. Här får du se hur jag upptäcker att det bara var ett hjärnspöke.
Jag håller med dig helt och fullt i att allting behöver ha en högre mening för att viljan ska hålla hela vägen ut.
Jag har börjat tänka att beslut som rör här och nu är mycket lättare än långsiktiga beslut. Här och nu kan jag uppfatta behov och syftet tydligt. Längre fram vet jag i te, för att allting rör sig och ändras och att jag vill vara fri att röra mig. Det kan försvåra beslutsfattandet. Sen har jag lärt mig hemifrån att pengar ska in och att tänka förnuftigt. Det har jag aldrig gjort bra. Själen behöver vara med Annars vägrar den ställa upp på mig.
Nu står jag inför ett avslut, som jag längtat efter men också fruktat. Min 3 åriga berg och dalbana som skådespelare pedagog och samskaparexav meningsfulla möten med barn lärare ungdomar lider mot sitt slut. När jag tackade ja till detta kom massor av rädslor på posten. Rädsla för att inte duga. Prestera nog. Rädsla för att ha olika åsikter i gruppen. Rädsla och frustration över teaterns ekonomiska situation.
Jag längtade efter att hänge mig. Det har jag fått. Att vara kreativ. Det har jag fått. Att reflektera kring Liverpool viktiga frågor. Det har jag verkligen fått. Att gestalta och ge uttryck för själen. Det har jag verkligen fått. Att sätta gränser. Jag är småbarnsmamma och värnar om ett hållbart liv med tid och energi till familjen och fritiden. Jag har fått bidra till hälsosamma stunder på jobbet med massage sharing och meditation. De har tagit emot. Jag har fått större förståelse för arbetsnarkomani, medberoende, beroende och manipulation.
Lärt mig massor om publikkontakt, förväntningar, att släppa deras reaktioner fri, inte be om bekräftelse utan vara nyfiken på Deras upplevelseislletcför min prestation.
Livet har varit intensivt. Att ta ned själen mellan varven, jorda mig och återhämta energin. Jag har längtat efter stillhet, lugn och ro. Celibat. Att skriva, integrera. Bara vara. Andas. Res. Titta in i solen.
Nu om några månader finns det möjlighet att återigen välja väg och riktning.
Jag ska be för detta. Be att inte bara ”hoppa på” nästa jobb/projekt. Att agera utifrån tillit/överflöd istället för brist tänkande. Lita på att livet är för mig.-
Att det finns en plan. En plats att fylla. Ämnad. Inget att stressa till. Kämpa för att få..före någon annan i kön.
Livet är inte en antagning för att lyckas eller misslyckas. Att komma med eller stå utanför.
Livet är här. Inom oss. Och hur vill vi förVAlta det i världen ?
Och samtidigt ta ansvar för vårt materiella behov och vår trygghetsbehov av sammanhang.
Tack för ordet!
Hej Malin!
Varmt tack för dina kloka ord.
Spännande att höra om att du om några månader får möjlighet att återigen välja väg och riktning. Skulle vara kul att höra mer om hur det går för dig 🙂
Ha de bäst
Leif