På kvällskvisten igår hörde vi ljud. Ljud som jag inte riktigt kände igen. Jag lyssnar vidare och hör att det är någon som spelar. Min nyfikenhet väcks till liv. Min värdinna Marina och jag som går ut för att söka efter ljudet.
Det är Gösta som spelar kohorn. Han spelar en enkel kvällsserenad för älven. Utöver nyfikna Leif, Marina och älven så är det några fler människor som är där och njuter av Göstas musicerade.
Att se och höra kohorn fick mig att känna mig som barn igen. När jag växte upp såg jag många kohorn fast jag hade inte förmånen att få höra någon spela. Det är en skön känsla att få kontakt med sitt inre barn igen.
Hur får du kontakt med ditt inre barn?
Ha de bäst
Leif
