Hur började det?

Dörren gnisslade bakom mig när jag steg in i tvättstugan. Doften av ljummen torktumlare slog emot mig. Lysrören kastade sitt kalla ljus över de kala cementväggarna. Det ekade lätt när jag gick över det klinkerlagda golvet.

Jag plockade inte ont anande ur torktumlaren och lade kläderna på bänken. Precis när jag skulle börja vika handdukar hör jag som en svag viskning. ”Mitt uppdrag är att hjälpa människor att tro på sig själva, när de gör det skapar de sina egna mirakler.

Förvirrad

Förvånat tittar jag mig omkring. Jag ser ingen annan i tvättstugan. Det är bara jag där. Lite småförvirrad tänker jag: Var kom det där ifrån? Vem sa det där?

Jag kliar mig i huvudet och repeterar orden i mitt inre: ”Mitt uppdrag är att hjälpa människor att tro på sig själva, när de gör det skapar de sina egna mirakler.” Jag hinner bara repetera några få ord när jag känner hur mina ben börjar vika sig. För att inte trilla omkull lägger jag mig över tvätten på bänken. Hur länge jag ligger där har jag inte en aning om.

Hemåt på stappliga ben

På stappliga ben börjar jag gå hemåt. På något vis lyckas jag få den rena tvätten med mig. Jag sätter siktet på soffan och tar sats för att orka fram.

En förundran börjar i tårna och smyger sig upp genom min kropp. En förundran som också innehåller bävan. En bävan för vad det är som förväntas av mig. Hur sjutton ska jag kunna hjälpa människor att tro på sig själva? Jag som inte ens tror på mig själv. Jag har inte känslan av att jag duger som jag är. Jag har svart bälte i separationer, har varit med om flera konkurser och varit hos Kronofogden. Budskapet måste ha kommit till fel person.

Motstånd

Under flera år gör jag vad jag kan för att slå bort budskapet: ”Mitt uppdrag är att hjälpa människor att tro på sig själva, när de gör det skapar de sina egna mirakler.”

Det är först år 2012 när jag börjar läsa om HSP och vilka utmaningar de högkänsliga har som jag börjar ana vad det är jag kan bidra med.

Fast ska jag vara riktigt ärlig ville jag först inte tillstå att jag själv är högkänslig. Jag ville ju så förtvivlat gärna vara normal. Att tillhöra en minoritet var inget som hägrade. Även om det är en stor minoritet. En av fem är HSP vilket gör att vi har cirka två miljoner högkänsliga i Sverige.

Ut ur garderoben

Hösten 2014 valde jag att kliva ut ur högkänslighetsgarderoben. Sedan dess har jag provat mig fram. Stundtals känner jag mig trygg i vad som ska göras och stundtals har jag helt slut på idéer och livsenergi.

Nåväl, livet blir enklare när jag accepterar nuläget och fokuserar på det jag faktiskt kan göra för att hjälpa människor att tro på sig själva så att de kan skapa sina egna mirakler. Jag antar att jag själv är en av de jag ska hjälpa att tro på sig själv. Kanske den viktigaste av alla.

Be Sensitive and Proud
Leif

PS. Kom ihåg att du gör skillnad.

Vision - Alla mår bra

Allt vi gör ska ge insikter, glädje och framtidshopp

Grytenius Academy erbjuder tester och hjälp för högkänsliga

Kärnvärden

Grytenius Academys TUNGA värdegrund.

Tacksamhet

Det finns mycket kvar att göra och det finns massor som redan är gjort. Den styrka vi behöver för att göra det vi önskar göra hämtar vi ur tacksamhet. I vår vardag söker vi hela tiden efter saker att vara tacksamma för.

Urkraft

Vi tror att vi alla har en urkraft som är större än vi någonsin kan ana. Inom vår komfortzon är vi bekväma och trygga. För att få vår urkraft att växa tänjer vi på våra gränser och utökar vår komfortzon.

Nyfikenhet

Vårt sätt att se på världen är med nyfikenhet och förundran. Vi ifrågasätter gamla så kallade sanningar och utmanar oss själva för att ta reda på hur det verkligen fungerar.

Glädje

Vi tror att det finns två grundläggande drivkrafter, kärlek och rädsla. Glädjen är kärlekens språk. Vi gör det som är roligt bara för att det är roligt utan att ha några förväntningar på resultatet.

Acceptans

Genom att acceptera nuläge lägger vi grunden för önskeläge. Vi släpper vårt motstånd mot hur det är och fokuserar på hur vi önskar att det ska vara.