För en del barn är det som att livet tar slut när skolan börjar. Att börja skolan är en stor förändring. En del barn har svårt för stora förändringar och det kan vara en indikation på att barnet är högkänsligt.

Att vara högkänslig är betydligt vanligare än vad de flesta tror. De flesta har inte hört talats om högkänslighet ändå är det dubbelt så vanligt som att vara vänsterhänt. Var femte är högkänslig.

Alla högkänsliga är inte lika, precis som att alla vänsterhänta inte heller är lika. Det finns dock en del gemensamma nämnare. En av dessa är att högkänsliga barn ofta har svårt för stora förändringar.

Vad som är en stor förändring kan vara väldigt individuellt. Det som är stort för en kanske passerar obemärkt för en annan. Något som är en stor förändring och som är svår att hantera skulle kunna vara:

• Att börja skolan för första gången
• Sommarlovet är slut
• Att flytta
• Skilsmässa inom familjen eller hos en kompis familj
• Ny partner till mamma eller pappa eller till bästisens mamma eller pappa
• Dödsfall inom familjen eller i barnets nära omgivning
• Kompis som flyttar eller på annat sätt försvinner
• Ny tränare i laget
• Ny lärare i skolan

Vad det än må vara för stor förändring som ditt barn råkar ut för är det viktigt att bekräfta barnet. Att ta dess oro och frustration på allvar. Att säga att det löser sig eller det är inte så farligt avrådes å det bestämdaste. Att komma med glättiga påståenden kan förvärra situationen och dessutom få barnet att börja inbilla sig att det är något fel på mig eftersom jag känner som jag gör och det verkar ju vara fel att känna så. Ställ istället frågor till barnet. Anpassa frågorna till barnets ålder. Fråga gärna om hur det känns. Om det har känts på liknande sätt tidigare. Fråga hur det löste sig den gången. Prova dig fram och ta det varligt.

Och du, vi som föräldrar får göra fel. Märker du att det gått lite galet i kommunikationen med barnet så låt det landa hos dig. Låt det landa ordentligt så att din egen frustration hinner ebba ut. När du och barnet är vid gott humör så sätt dig ner med barnet och prata om det som hände. Tala om för barnet att du gör så gott du kan och det tror du att barnet också gör. Ta ansvar för dina egna reaktioner och förklara för barnet att din irritation/frustration inte har med barnet att göra utan att det har med dig att göra.

Är du dessutom själv högkänslig är chansen stor att ni båda har svårt att hantera stora förändringar och då får ni hjälpas åt efter bästa förmåga.

Vad har du för erfarenheter av stora förändringar?

Ha de bäst
Leif Grytenius

Ps. Det här är artikel #11 av 23 i en serie om kännetecken för högkänsliga barn. Artikel #10 handlar om barn som är som grodor i sängen.

Fler artiklar om högkänslighet