Livspussel för en högkänslig

Det är lätt att göra upp planer men så kommer livet emellan. Fast det är väl inte bara vi högkänsliga som har ett utmanade livspussel. Eller?

Idag när jag skriver det här är det kosläpp. Eller i vart fall är känslan lite som kosläpp. Restriktionerna som vi haft på grund av pandemin upphör idag.

De rutiner som jag har skapat under pandemin kommer att behöva förändras. Jag behöver lägga om mitt livspussel.

En del av mig jublar av att återigen få röra mig mera fritt. En sak som jag har saknat är att ta i hand och krama om människor jag möter. Fast det är väl lika bra att erkänna. Jag har syndat med kramandet. Det har varit en sådan tom och kall känsla att möta vänner och och inte få krama om dem. Så, jag har kramat några. Tror jag hade blivit galen annars. Eller galnare skulle säkert en del säga.

Nåväl, nog om vad andra tycker och tänker om mig. Eller dig för den delen.

Nytt livspussel

Just nu testar jag bokstavligt ett nytt livspussel. Jag köpte ett pussel med 1 000 bitar. Det var bilden på lejonet jag föll för. Lejon betyder något speciellt för mig.

Nu har jag börjat packa upp bitarna på köksbordet. Vad har jag gett mig in på? Det är ju massor av bitar. Hur sjutton ska de få plats? Jag som hade tänkt äta på bordet också.

Det som slår mig är att det här är en del av mitt livspussel. Nya förutsättningar och jag får se till att hitta lösningar.

Tillbaka till kontoret

I morgon är min plan att åka in till kontoret igen. Jag har varit där en del de senaste två åren men inte speciellt ofta. Min arbetsplats är på ett coworkingställe som heter DoSpace.

Det har varit skönt att åka in till kontoret någon gång emellanåt. Jag har ett eget kontor hemma men det blir lite ensamt. Arbetsresorna när jag jobbar hemma är perfekta. Jag är framme på några steg. Fast fikarasterna blir så tråkiga. Jag kan ju alla historier som den där Grytenius drar 😉

Nu ser jag fram emot få träffa folk igen. Framförallt ser jag fram emot att få ha fysiska möten, utbildningar och att få föreläsa i fysisk miljö. Att se de jag jobbar med gör sån skillnad för mig. Att ha varit berövad det under två års tid har nog varit den största utmaningen i mitt livspussel.

Både och

Det här med pandemi och alla restriktioner har min egen del varit både på gott och på ont. Det har varit legitimt att tacka nej till saker på ett sätt som tidigare inte skulle varit socialt acceptabelt. Det tycker jag har varit skönt. Att få låta mitt högkänsliga inre få större svängrum. Att känna in och välja utifrån det inre istället för de yttre kraven och förväntningarna. Fast inland undrar jag om det inte är jag själv som har ställt till det för mig. Att det är jag som har snurrat in mig i inbillade förväntningar.

Hur det är med den saken lär jag väl aldrig säkert få veta så det är lika bra att släppa det. Åter till den röda tråden om jag få be herr Grytenius.

Var var det jag var nu då. Jo, både och. Det som jag tycker har varit jobbigast eller det där var inte riktigt sant. Tråkigt är ordet jag söker. Det har varit tråkigt att inte få träffa människor och umgås. Kanske en kvarleva från när vi levde på savannen. Då överlevde vi inte själva utan var beroende av flocken.

Det jag har lärt mig under pandemiåren är att det är okey att känna in. Att följa det som är rätt för mig. Och du, är det okey för mig så borde det vara okey för dig också. Det har blivit legitimt att känna in och skapa ett livspussel som jag mår bra av.

Nu ska jag ta tag i bitarna på köksbordet och klura på hur jag vill att mitt nya livspussel ska se ut.

Hur vill du att ditt livspussel ska se ut?

Be Sensitive and Proud
Leif

Ps. Du som funderar på om du är högkänslig kan göra HSP Test.

Fler artiklar om högkänslighet