Luktar på blommor som tjuren Ferdinand
Luktar ditt barn på blommor som tjuren Ferdinand? I så fall kan det vara ett tecken på att ditt barn är högkänsligt. Du är att gratulera. Högkänslighet är en gåva som endast en av fem är förunnad.
En del högkänsliga lägger märke till minsta ovanliga doft. Har du ett barn som påtalar att det luktar mögel eller något annat konstigt så ta det på största allvar. Gör det av två själ.
För det första, ditt barn behöver få bekräftat att du litar och tror på det. Om du misstror ditt barn kommer det att börja misstro sig själv och gör sedan vad det kan för att avfärda sina unika förmågor. Japp, jag talar av egen erfarenhet.
För det andra, det är mycket stor chans att ditt barn har märkt något som du har missat. I synnerhet om ditt barn är högkänsligt och du inte är det. Tycker ditt barn att det luktar mögel eller märker någon annan obehaglig doft så undersök det noga. Det kan bespara er sjukdomar, allergier och andra besvär.
Högkänsliga har ett betydligt aktivare system i hjärnan för att registrera sinnesintryck. Det kan vara såväl en gudagåva som en förbannelse.
Vad har du för tankar om högkänslighet?
Ha de bäst
Leif Grytenius
Ps. Det här är artikel #7 av 23 i en serie om kännetecken för högkänsliga barn. Artikel #6 handlar om att vara lillgammal.
Fler artiklar om högkänslighet
5 minuter som hjälper dig förstå att jag tror på dig
Nu tänker du säkert. ”Hur kan han tro på mig?” Jag fattar. Häng med så får du reda på hur det kommer sig att jag tror på dig.
Högkänsliga njuter mer av livet
Att högkänsliga njuter mer av livet blev så tydligt första gången nyårsafton 2021. Du skulle ha sett minerna när jag avlade mina nyårslöften.
Inlärd hjälplöshet hämmar oss högkänsliga
Inlärd hjälplöshet är något som kan ställa till livet för oss högkänsliga. Här får du se hur jag upptäcker att det bara var ett hjärnspöke.
När jag läser din text Leif dyker barndomsminnen upp. Hur jag älskade att gå och lukta på nattviolerna som fanns på ett ställe i kohagen. Jag var 8-9 år och ingen annan verkade bry sig om de sirliga väldoftande orkideerna. Eller hur jag kunde sitta på stenhällen i timmar och betrakta och lukta på mandelblom och små söta kattfot. Nu är jag 60 år och endast några få år sedan jag blev uppmärksammad på begreppet högkänslig av min syster. Mycket föll på plats, en lättnad att jag var normal och min självkänsla steg omedelbart. Det är inget fel på mig, jag måste inte rycka upp mig, sluta vara så känslig osv. Samtidigt upplevde jag en stor sorg, tankar på alla självförebråelser, att ha känt att de var något fel på mig under så många år.
Tack för den här serien. Jag ser nu att mitt 4-åriga barnbarn helt klart är högkänslig och vi har ett starkt band mellan oss av förståelse.
med kärlek Barbro
Hej Barbro!
Vad härligt att du äntligen har upptäckt att det inte är något fel på dig 🙂
Det glädjer mig att du och ditt barnbarn har ett starkt band av förståelse mellan er. Jag tror det är till stor hjälp för er båda.
Tack för dina härliga rader och ta väl hand om er ♥
Ha de bäst
Leif
Vad intressant att du tog upp det här med doftsinnet. Några av minas starkaste och finaste barndomsminnen är förknippade med blomdofterna. Jag bodde på en plats med många arter av vilda och förvildade blommor. På vårarna sökte jag upp platserna för de olika blomstren och satt, som tjuren Ferdinand , och LUKTADE på och beundrade dem.Där fanns både vita, blå och rosa blåsippor t ex, de skulle varje vår kollas att de kommit tillbaka.Äpplena i gräset – åh vilken njutning att dra in doften!
Nu på äldre dar har luktsinnet absolut inte försämrats, tvärtom, och obehagliga lukter ger närmast allergiska besvär.
Och fortfarande bara MÅSTE jag nosa på vildrosor, syren,och jasminer! Känner mig nästan lite fånig om nån får se mig, en gammal tant som står och sniffar på blommor!
Hej Anita!
Vad härligt att höra att du blir så berörd av dofter. Varmt tack för att du delar med dig.
Jag blir alldeles lyrisk av att gå in i en blomsterbutik och känner sådan glädje när jag kan dela min doftpassion med någon 🙂
Ha de bäst
Leif