Nu får det vara nog! Jag har bestämt mig!

Nu får det vara nog! Jag har bestämt mig!

Torsdagen den 13 november fattade jag ett beslut att nu får det vara nog. Jag var sjukskriven från en tjänst där jag hjälpte nya i Sverige att komma in på arbetsmarknaden.

Det vi sa att vi gjorde och det vi faktiskt gjorde låg så långt ifrån varandra att jag hade fått fysiska besvär. Armarna protesterade. Jag hade värk och svårt att röra dem. Nog om jämmer och elände.

Det som skapade spänning i min kropp tror jag var att huvudet drog åt ett håll och mitt hjärta åt ett annat.

Huvudet sa  att jag måste ha försörjning och mitt hjärta ropade att jag skulle följa min längtan. Det kommer att ordna sig, viskade hjärtat.

Min underbara sambo Anneli hjälpte och stödde mig i beslutet.

En naturlig konsekvens av mitt beslut var att säga upp mig med omedelbar verkan. Detta var på torsdagskvällen och på fredagen meddelande jag min chef att jag säger upp mig. Fredagen ägnade jag åt att åka runt och ta farväl av kollegorna.

Måndagen den 17 november 2014 började mitt nya liv. Jag kände sådan lust och energi. För första gången i mitt liv upplevde jag att huvudet och hjärtat drog åt samma håll.

Min resa hade börjat. Hur jag skulle ta mig fram hade jag inte en aning om. Hur vi skulle ordna finansieringen av projektet var höjt i dunkel. Min sambo sa att vi har pengar så vi klarar oss nu. Kör så får vi se hur det löser sig!

Beslutet jag fattade var att göra de högkänsligas röst legitim.

Om jag berättar lite om mina erfarenheter i arbetslivet kanske du lättare kan förstå hur detta beslut kunde växa fram. Min upplevelse är att på de arbetsplatser jag har varit är det prestation och full fart som är det förhärskande synsättet. Att reflektera och fundera över om vi verkligen är på rätt väg har det inte funnits tid till. Eller tid finns. Det finns vanligtvis 40 timmar på en arbetsvecka. Det är helt enkelt inte prioriterat att reflektera. Detta skapar problem. Problem både för individen, samhället och organisationen. Vi jagar för att tjäna pengar… för att spara pengar… vi lurar oss själva och det kostar enorma summor… fast det syns inte att det kostar… förrän efteråt… det ser vi när vi reflekterar… fast det har vi inte tid med…

Detta skapar problem för individer som är högkänsliga. De högkänsliga märker farorna med att arbeta på det sätt vi gör. Problemen kan märkas i form av stress och utmattningssyndrom men också en känsla av att inte passa in. Inte bli tagen på allvar.

Detta skapa problem för samhället i form av skenande kostnader för ohälsa. En ohälsa som märks såväl fysiskt som mentalt och existentiellt. Kostnaden för ohälsa är 120 miljarder kr per år, enligt en rapport från 2010 av Statens folkhälsoinstitut som publiceras av Folkhälsomyndigheten.

Detta skapar problem för organisationer genom att de minskar sina chanser för långsiktig överlevnad och extra kostnader i det korta perspektivet. Nordea är ett exempel som ComputerSweden skriver om den 22 oktober 2014. Nordea sumpade 344 miljoner euro, cirka 3,2 miljarder kronor på misslyckade IT-satsningar. Mercedes hade sin bil A-klass som välte i ett så kallat älgtest av Teknikens Värld år 1997. Ett avskräckande exempel i marknadsföringsutbildning är Facit i Åtvidaberg som gick i konkurs 1998. Sedan dess pratar man om facitfällan och det handlar om företag som blir utkonkurrerade för att de inte hänger med i teknikskiften. När vi har ett starkt sätt-igång-system i organisationerna och inte lyssnar på de högkänsliga som har ett starkare stopp-och-kolla-system kan det gå rejält galet. Det är de högkänsliga som märker farorna först!

Har du egna exempel på hur det gått riktigt galet eller kostat en massa pengar bara för att man kört på? Hör av dig och berätta!

En av fem är högkänslig och så är det i de flesta högre stående arter. Det verkar som att det är den optimala fördelningen som naturer ser det. Tänk dig en flock kaniner som kommer fram till gläntan. De flesta skuttar glatt ut och mumsar förnöjt på det frodiga gräset. De som är högkänsliga stannar till vid gläntan. De ser sig noga omkring. De lyssnar spänt. De sniffar och luktar. De iakttar och känner med alla de sinnen de har tillbuds. Alla intrycken bearbetas djupt och de stämmer av dem mot tidigare situationer. Finns det någon fara har? Sitter räven och lurar? Är det några ugglor som spanar? Efter att noga ha skannat av situationen skuttar även de högkänsliga in och äter. Fast poängen är, om de högkänsliga upptäcker någon fara varnar de flocken som då kan sätta sig i säkerhet och skyddas från att tas av rovdjuren. Det är de högkänsliga som märker farorna först!

Om alla stannar upp vid gläntas kant kommer flocken troligen att svälta ihjäl. Om ingen stannar upp vid gläntans kant är det lätt hänt att flocken faller offer för rovdjuren.

Min poäng är att det är lika för oss människor. Att bara lyssna på de högkänsliga kommer att skapa problem för oss som art såväl som individer, som samhälle och som organisation. Att inte lyssna på de högkänsliga kommer också att skapa problem. Vi ser dessa problem idag i form av ohälsa och misslyckade satsningar inom organisationer. Det är de högkänsliga som märker farorna först!

När jag växte upp på sextiotalet och började skolan var det ganska nytt att låta vänsterhänta vara just vänsterhänta. Att tillåta dem skriva med vänster hand. Fram till 50/60-talet sågs det som ett lyte att vara vänsterhänt och de vänsterhänta ansågs som obegåvade. Man ansåg att de inte klarade av skolan lika bra som de högerhänta. Idag tror jag de flesta flinar åt den inställningen. Vi vet och förstår bättre.

Nu är det dags att göra för de högkänsliga som det gjordes för de vänsterhänta på sextiotalet. Då blev det legitimt att vara vänsterhänt. Nu är det dags att göra de högkänsligas röst legitim.

Det var det beslutet jag fattade. Att göra de högkänsligas röst legitim. Tack kära Anneli för att du hjälper mig följa mitt hjärta så att jag kan gå i täten för högkänslighetsrörelsen.

Hur det ska gå till får visa sig. Kanske att kora årets arbetsplats för högkänsliga är ett sätt.

Var pengar till min försörjning ska komma ifrån får visa sig.

En sak är i vart fall säker. Det här är en väg som känns rätt att gå. Jag finner hela tiden små tecken på att jag är på rätt väg. Fast ska jag vara ärlig kan jag erkänna att jag stundom är skiträdd och funderar på att krypa tillbaka under stenen.

Nu har jag fått upp spåret på något nytt. Eller i vart fall är det nytt för mig. Det kallas gåvoekonomi och väcker min nyfiken men det ämnet får jag återkomma om.

Ha de bäst
Leif Grytenius

Ps. Gör de högkänsligas röst legitim!

Artikel skriven av: Leif Grytenius
Leif är vår vd och han är högkänslig. Kanske är det därför han blev intresserad av personlig utveckling och tog examen i beteendevetenskap.

Leif brukar säga: ”Mitt uppdrag är att hjälpa människor att tro på sig själva, när de gör det skapar de sina egna mirakler.”

9 december 2014

Bli nykär i din högkänslighet med världens lataste metod

Är du högkänslig och längtar efter balans i livet? Skulle du vilja känna att du duger som du är? Nu kan du få hjälp av den lataste metoden i världen.