P4 Radio Gävleborg bjöd in mig till att berätta om min gnällfasta

För ett par veckor sedan pratade jag för första gången i mitt liv i en radiostudio vilket var mycket spännande för en introvert som jag. Jag har också envist fortsatt flyttat armbandet mellan min vänster och höger handled.

Jag känner mig nöjd att jag målmedvetet fortsätter att flytta mitt gnällarmband från arm till arm. Jag är också glad för att jag bara behöver flytta den en eller ett par gånger per dag. Under den här första en och en halv månaden som passerat har jag som mest varit inne på dag två innan jag har åkt tillbaka till dag 1. Det känns ändå helt okej kanske tack vare att det stod i Will Bowens bok att man kommer att vara mycket på dag 1 och det är inget fel.

Jag har kommit fram till att jag lättast ”trillar dit” när jag har någon i familjen i närheten och säger något samtidigt som jag gör något annat. Alltså släpper ut något oväsentligt ur munnen som till exempel ”Nej! Nu glömde jag ju ha i bakpulvret i det torra innan jag blandade ner mjölken”. Definitivt ett klagomål på mig själv som inte leder någonvart alls.

En annan gång när det är lite svårare att hålla mig på banan är när jag precis ska säga något och kommer på mig själv att om jag fullföljer så kommer jag att behöva flytta armbandet. Om jag tystnar så blir den jag pratar med oftast nyfiken på vad jag skulle säga och då kan det vara svårt att välja att inte säga något alls vilket gör att jag försöker omformulera mig. Kan gå så där ibland.

Det som har varit mest spännande den senaste tiden var att P4 Radio Gävleborg hörde av sig då de hittade mitt livs första blogginlägg (=förrförra) och tyckte att det var intressant och att det väckte deras nyfikenhet. De ville att jag skulle komma och berätta om min gnällfasta i deras studio vilket jag gjorde onsdagen den 29 mars.

Jag som räknar mig åt det introverta hållet var ordentligt spänd innan och hjärtat hamrade när jag gick uppför trappan mot studion. Jag fick stanna och andas lite och titta ut genom ett fönster i trapphuset. När jag väl landat i en fåtölj i receptionen och pratade lite med kvinnan som jobbade där så kändes det bättre. Väl inne i studion med de trevliga reportrarna Maria som ledde programmet och Carolina, var jag fokuserad och det kändes mest spännande.

Fil Dr Lars-Eric Uneståhl ska ha frågat Olof Röhlander en gång när Olof sagt att han kände sig nervös, om han ville hoppa av föreläsningen han hade framför sig och Olof svarade att det ville han ju inte. Då replikerade Lars-Eric ”Bra! Då är du inte nervös just nu, utan det är kropp och sinne som laddar för en viktigt prestation. Fjärilarna i magen är dina bästa vänner, det här kommer att gå bra!”. Det gick bra för Olof och det kändes som att det gick bra för mig också. Det är nog lättare att prata i en studio med ett par personer än det är att prata inför en stor publik som man ser.

Det finns möjlighet att lyssna än på sverigesradio.se. Jag pratade efter 11-nyheterna.

Anneli Bokedal

Vad tycker du om artikeln?

Ge oss din feedback genom att trycka på stjärnorna. Kommentera kan du göra längre ner.[gdrts_stars_rating_auto]

Fler artiklar om högkänslighet

Dela med dig till dina vänner