Ibland är det lätt för oss högkänsliga att låta oss svepas med av känslorna. Livet blir lätt svart-vitt, beroende på vad som sker i den yttre världen.

Ska jag vara helt ärlig har jag många gånger tyckt att detta svart-vita varit otroligt jobbigt.

Fast idag hände det något speciellt. Jag upptäckte charmen i det svart-vita, bokstavligt talat.

Det som skapade insikten att det är charmigt med svart-vitt var en bild. En bild som jag tog häromdagen i Boulognerskogen i Gävle. Det som var skumt och triggade insikten kom idag. Idag kollade jag på bilderna som laddas upp automatisk från mobilen till Google. Då ser jag något som väcker min förvåning. En bild är svart-vit.

Först blir jag förvirrad sedan fundersam. Hur har detta gått till? Bilden finns två gånger, en i färg och en i svart-vitt. Jag fattar att den svart-vita är en redigerad variant av den i färg men jag är inte medveten om att jag har gjort det, skumt.

Nåväl, det som är den härliga insikten är charmen i den svart-vita bilden. Jag ser så många fler detaljer i den svartvita än i originalet som är i färg.

Kopplingen jag gör till oss högkänsliga är den att vi kanske lägger märke till så många fler detaljer just tack vare vår förmåga att låta oss svepas med av våra känslor. Det som vid första anblicken var ett handikapp känns nu som en tillgång.

Vad har du för tankar kring livet som högkänslig? Kommentera gärna.

Ha de bäst
Leif Grytenius